nu är det snart dags. bara några dagar kvar. sen står jag där :) det känns helt overkligt.
jag vill verkligen prata om det men tyvärr är det folk, som jag vet läser denna blogg, som är negativa till vad som hände ri mitt liv. borde ni inte bara vara glad för min skull och sen skita i allt annat? herregud, jag blir så less på er.
morfar fyller år imorgon och då jag är den enda ut denna familj som är hemma har jag tänkt ta en promenad dit. hoppas bara att det inte regnar. men lite regn har man väl inte dött av?

och om du läser detta, jag godtar ursäkten.