efter ca 14 timmars resande så var man hemma igen. men det gick faktiskt bra förutom alla dryga svenska på bussen till flygplatsen som verkligen tror att dom kan allt och vet allt om alanya bara för att dom varit en vecka, eller för att dom faktiskt blev bästa vän med en turk. gaah!
det kändes skönt att lägga sig i sin egna stora säng igår kväll, men oj vad konstigt att vakna upp. drabbades av en chock först och visste inte var jag var, sen nästa chock var att jag var ensam.
"i cant live in this home without you.
i cant sleep when i dont see you next to me.
i love you and i miss you so much."
skönt att det är fler än jag som känner så.